Förskjutna väderstreck i Norden
En kritisk genomgång av hypotesen om förskjutna väderstreck i nordiska fornlämningar
Jonathan Lindströms märkliga idé om förskjutna väderstreck i Norden
Arkeologen och författaren Jonathan Lindström redogör för sina idéer om förskjutna väderstreck i tre vetenskapliga och två populärvetenskapliga tidskrifter från år 1993 till 2005.
Hans förslag är att de riktningar som finns uppmätta hos forntida gravar uppfattades som något av de fyra väderstrecken i den tidens väderstreckssystem och det är de två förespråkarna för förskjutna väderstreckssystem, Lauritz Weibull och Robert Ekblom, som han refererar till. Lindström skriver:
”Det är genom skriftliga källor säkert känt att Nordens sjöfarande stormän under vikingatiden använde sig av ett väderstreckssystem med N placerat mellan vårt NO och ONO, O mellan vårt SO och SSO etc.” .
Hypotesens huvudpunkter:
• Forntida gravars riktningar motsvarar inte dagens väderstreck
• Två alternativ väderstreckssystem har använts i Norden
• Väderstrecken kan ha varit förskjutna 10–60 grader medsols
• Systemet baseras på tolkningar av historiska och skriftliga källor
• Hypotesen bygger på tidigare idéer från Weibull och Ekblom
En mer detaljerad genomgång finns i en vetenskaplig artikel: A critical rewiew of eight of the most well-known examples of archaeoastronomy in Sweden and Britain. Den kan hämtas på Academia.edu.
Kritiska synpunkter
Lindströms hypoteser om väderstrecken: A) dagens system, B) hypotetiskt system förskjutet 10–20 grader medsols, C) hypotetiskt system förskjutet 50–60 grader medsols. De förskjutna väderstrecken i figuren är hämtade från Lindströms artiklar.
1. Bristande litteraturgranskning
Lindström nämner endast en kritiker till Weibulls och Ekbloms artiklar, Alvar Ellegård. Sanningen är att det finns minst elva kritiker som alla avvisar Weibulls och Ekbloms hypoteser. Att Lindström inte genomför en grundlig litteraturgranskning för att hitta kritiker är oacceptabelt.
2. Avsaknad av egen granskning
Lindström undviker helt att själv att granska Weibulls och Ekbloms idéer. Han sväljer deras idéer med hull och hår. Även detta är oacceptabelt.
3. Problem med praktisk tillämpning
En direkt fråga till Lindström: Hur menar du att ”Nordens sjöfarande stormän”, se ovan, skulle kunna navigera med sådana förskjutna väderstreck? Jag menar att idéen inte är något annat än helt galen.
4. Beskrivning av hypotesen
Lindström väljer att konsekvent beskriva sin hypotes som ”enkel”. Min uppfattning är definitiv det rakt motsatta. Förskjutna väderstreck som beskrivs av Lindström, Weibull och Ekblom är för mig en helt absurd idé som är omöjlig att förstå.
Slutsats
Lindströms hypotes om förskjutna väderstreck är inget annat än pseudovetenskap.
Vidare reflektion
Ytterligare ett par märkligheter med Lindströms vetenskapliga artiklar bör kommenteras:
Det visar sig att Lindströms artiklar om förskjutna väderstrecksuppfattningar från perioden 1993 till 2005 inte, åtminstone innan dessa rader skrevs, utsatts för någon kritisk granskning av andra akademiker.
Min fråga till andra forskare: Har ni helt slutat att granska kollegors publicerade vetenskapliga artiklar? Weibull och Ekblom drabbades på 1900-talet av minst elva kritiker! Lindström från 1993 och framåt: inte en enda kritisk artikel! Har inte någon akademiker över huvud taget noterat att Lindströms förskjutna väderstreck inte kan vara något annat än pseudovetenskap?
Slutligen, en litteraturgranskning visar att Lindströms tre vetenskapliga artiklar som nämns här, tycks vara de enda som han producerat. Med andra ord, 100 procent av hans produktion av vetenskapliga artiklar är pseudovetenskap.
Slutlig slutsats
Att systematiskt undvika att granska publicerade vetenskapliga artiklar är en mycket farlig utveckling. Hans idéer är inget annat än ren pseudovetenskap.
Referenser
J. Lindström, “Arkeoastronomins fyra problem – och de fyra väderstrecken” Astronomisk Tidskrift, 26 no. 3 (1993) 97–104.
J. Lindström, ”Brydde sig Hedenhös om himlen?”, Astronomisk Årsbok, Stockholm (1994), 66–9.
J. Lindström, “The Orientation of Ancient Monuments in Sweden,” Current Swedish Archaeology, 5 (1997), Stockholm, 111–25.
J. Lindström, ”Fornlämningarnas orientering på Gotland, Till Gunborg – arkeologiska samtal”, Stockholm Archaeological Reports 33 (1997), 497–508.
J. Lindström, 2005. “Påsk, höstblot och jul – Sambandet mellan årliga högtider och forntida gravars orientering”, Fornvännen 100, Stockholm (2005), 13–28.
Rolf Otterberg
Arbetet har präglats av mätteknik, materialanalys och statistisk utvärdering.
Intresset för svenska fornlämningar växte fram ur samma metodiska grund: hypoteser måste prövas mot mätbar verklighet.