Kalenderstenar, stjärnor, storhög och valkyrior på Kungshållet

Läs analysen
En mer detaljerad beskrivning finns i en vetenskaplig artikel: Standing stones at Lundskullen reveal the Norse calendar. Den kan hämtas på Academia.edu.

Nedan visas västra delen av Kungshållet med fyra stenformationer som visar totalt sex kalenderdagar.

Ytterligare en stenformation visar Castor och Izar när de befinner sig i samma bana år 593 evt. Den är unik genom att visa när en ljusstark stjärna hamnar i samma bana som en ljussvagare stjärna. Den kan därför användas för datering av monumentet.

Längst upp till vänster på fotot är en storhög som utgör en del av mätstationen för fastställandet av höst- och vårdagjämningarna. Mätstationerna redovisas under en egen flik.

  • Sju av de totalt sexton kalenderdagarna i den fornnordiska lunisolara kalendern markeras med fem stenformationer.
  • Två valkyrior flankerar den centralt placerade storhögen.
  • Storhögen utgör en del av mätstationen för bestämning av vår- och höstdagjämningarna.
  • En stenformation markerar stjärnorna Castor och Izar år 593 evt. Det utgör en rimlig datering av kalenderstenarna.

Östra delen av Kungshållet: En vikingatida runsten stående framför storhögen. Flera resta stenar följer den gamla landsvägen. En sjunde kalenderdag markeras med en stenformation på Kungshållets östra del. Där finns ytterligare minst elva resta stenar med ännu okänd funktion.

Kalenderstenarna på Kungshållet – analys och tolkning
De forntida lunisolara bloten är beräknade från Lundskullens, Kungshållets samt Stångabjärs stenformationer, se diagrammen nedan. De infaller antingen vid nymåne eller fullmåne. Datumen anger första respektive sista möjliga dagen för blotens infallande. De sex som finns på Kungshållet är gulmarkerade i diagrammet:
Kalenderstenarna på Kungshållet – analys och tolkning
På kartan visas stenformationerna med dess kalenderdagar, samt markeringen av stjärnorna Castor och Izar. Där visas också positionerna för de två valkyriestenarna, samt slutligen siktlinjen från mätstationen för bestämning av vår- och höstdagjämningarna.
Kalenderstenarna på Kungshållet – analys och tolkning

Kalenderdagar visas med stenformationer

Nedan visas soluppgången för sex av kalenderdagarna med fyra stenformationer. De vita streckade linjerna visar hur stor solbanans avvikelse i förhållande till de resta stenens höjd. Stenen är perfekt positionerad när avvikelsen är 0,00 dagar.

Kalenderdagar vid FULLMÅNE. Två stenformationer

Vinterblotet vid fullmåne, senaste, 3 februari (1–7).
Höstblotet vid fullmåne, senaste, 6 november (1–7).
Vårblotet vid fullmåne, tidigaste,
4 april (1–4)

Kalenderdagar vid NYMÅNE. Två stenformationer

Vårdagjämningen vid nymåne tidigaste, 20 mars (1–6).
Höstdagjämningen vid nymåne, tidigaste, 24 september (1–6).
Sommarsolståndet vid nymåne, 22 juni (1–2).

Kalenderdagar vid NYMÅNE. EN stenformation

Skuggan från den östra valkyriestenen faller på den lägre stenens topp 21 juli. Noterbart är att valkyriestenens topp har samma lutning som solens bana.

Sommarblot vid nymåne, senaste, 21 jul (20-18)

Stenformation som markerar två stjärnor i riktning mot norr

Castor och Izar faller i samma bana år 593 evt.

Två valkyriestenar väster och öster om storhögen hedrar eller vaktar den begravde med valkyriornas närvaro

Valkyriestenarna ingår både i kalenderstenarna i stenformationen som markerar stjärnorna Castor och Izar.

Två valkyriahängen infogade för att visa på likheterna med stenarna.

SLUTSATSER OM KALENDERDAGARNAS INFALLANDE

Analyserna av Kungshållets fyra stenformationer visar att kalenderdagarna överensstämmer med resultaten på Lundskullen.

Rolf Otterberg

Fyra år vid Kungliga Tekniska högskolan följt av tio år vid Institutet för metallforskning och tre decennier vid Volvos laboratorium för materialteknik.

Arbetet har präglats av mätteknik, materialanalys och statistisk utvärdering.

Intresset för svenska fornlämningar växte fram ur samma metodiska grund: hypoteser måste prövas mot mätbar verklighet.