Kalenderstenarna på Lundskullen

Tretton av de totalt sexton kalenderdagarna i fornnordiska lunisolara kalendern visas med hjälp av 22 stenformationer.

Det är Andreas Nordbergs analyser av julens placering på förkristen tid som ligger till grund för min hypotes om kalenderdagarnas placering under årets fyra årstider.

Vidare antar jag att bloten vid nymåne infaller en halv måncykel tidigare än bloten vid fullmåne. Det innebär att nymånebloten infaller som tidigast på dagarna för årets solstånd och dagjämningar.

En mer detaljerad beskrivning finns i en vetenskaplig artikel: Resta stenar på Lundskullen, Kungshållet och Stångabjär avslöjar den kompletta fornnordiska kalendern. Den kan hämtas på Academia.edu.

I det följande visas samtliga 22 stenformationer som markerar rätt dag, eller angränsande dag. Vi inleder med några nödvändiga förklaringar av diagrammen:

1. Det vita transparanta fältet är området där skuggans topp passerar på kalenderdagen.
2. När det vita fältet exakt täcker det streckade fältet på den lägre stenen är fälten perfekt positionerade i förhållande till varandra, med 0,00 dagars avvikelse.
3. En vit linje är inlagd ovanför stenarna i det område där stenarnas lutning överensstämmer med solbanans lutning inom ±3 grader. Hos samtliga här redovisade stenformationer har minst den ena av stenarna rätt lutning på toppen i förhållande till solbanans lutning.

Kalenderdagar vid FULLMÅNE – Tretton stenformationer

Kalenderdagar vid FULLMÅNE. Tretton stenformationer, forts.

Kalenderdagar vid NYMÅNE. Nio stenformationer

Kalenderdagar vid NYMÅNE – Nio stenformationer

I det följande redovisas stegvis analyser av stenformationerna med hjälp av diagram över stenformationernas avvikelser uttryckt i dagar.

När nu tidpunkterna för vår- och höstdagjämningarna är klarlagda, kan vi analysera hur väl bloten vid nymåne och fullmåne fördelar runt de föreslagna dagarna. Diagrammen visar både varje enskild avvikelse, samt deras summa i form av kurvdiagram.

1. Stenformationerna på Lundskullen visar att vinter- och sommarsolstånden låg exakt där dessa dagar ligger i dag (blå streck/linje)! Det är vad jag förväntat mig eftersom dessa tidpunkter utgör solens extremlägen.

2. Däremot ligger höst- och vårdagjämningarna förskjuten mot sommarsolståndet 0,51 dagar dag (svarta streck/linje). Det illustreras i det undre diagrammet över soluppgången vid Lundskullen. Det innebär att den tidens vårdagjämning befann sig solens högsta punkt vid altituden 0,53 grader, exakt då solen samtidigt befann sig i öster. 

3. I det övre diagrammet nedan, infaller bloten vid nymåne respektive fullmåne med god precision runt noll dagars avvikelse. Det gäller endast för stenformationer med korrekt form, vilket framgår av det nedre diagrammet, som helt saknar liknande ansamling runt noll dagars avvikelse.

4. I nästa diagram visas samtliga kalenderdagar tillsammans. Där ser man i det närmaste perfekt koncentration runt noll graders avvikelse. Resultatet visar att hypotesen är helt korrekt. Vi har därmed kunnat identifiera de exakta dagarna för samtliga blot i den fornnordiska lunisolara kalendern.

5. Slutligen, om man jämför diagrammet ovan med motsvarande diagram där avvikelserna i dagar, i stället anges i grader, fås ett helt annat och betydligt sämre utseende på fördelningskurvan. Genom att fokusera på avvikelserna i dagar, man har lyckats minimera avvikelserna. En självklarhet om man måste vara på plats rätt dag vid till exempel viktiga tingsförhandlingar.

SLUTSATSER OM KALENDERDAGARNAS INFALLANDE

Analyserna visar att jag med hjälp av stenformationerna på Lundskullen har identifierat de exakta tidpunkterna för samtliga kalenderdagar i den fornnordiska lunisolara kalendern, både vid nymåne och vid fullmåne.