Lauritz Weibull och Richard Ekblom: Förskjutna väderstreck i Norden

Läs analysen

Under perioden 1928 till 1960 publicerades flera vetenskapliga artiklar som hävdade att väderstrecken i forntida Norden var förskjutna medsols jämfört med dagens väderstreck. Det var historikern, professor Lauritz Weibull och språkvetaren, professor Richard Ekblom, som kom fram till att nordborna uppfattade väderstrecken som förskjutna 45 till 60 grader.

En mer detaljerad genomgång finns i en vetenskaplig artikel: A critical review of eight of the most well-known examples of archaeoastronomy in Sweden and Britain. Den kan hämtas på Academia.edu.

Sammanfattning

• Väderstrecken tolkas som förskjutna i forntida Norden

• Förskjutning föreslås vara cirka 45–60 grader

• Hypotesen bygger på historiska texter

• Åtta väderstreck används i analysen

• Urval görs av vilka riktningar som inkluderas

Det har riktats mycket omfattande kritik mot de två professorernas idéer. Irmeli Valtonen sammanställde i sin avhandling elva kritikers synpunkter. De ifrågasatte existensen av en förskjuten väderstrecksuppfattning och gav många exempel på felaktigheter i Weibulls och Ekbloms publikationer.

Astronomisk tolkning av slipskåror på Gotland

Richard Ekbloms karta vriden 60 grader som visar hur Ekblom tror att Nordborna uppfattade väderstrecken.

1. Hur definierar Weibull och Ekblom riktningarna i sina analyser?

En viktig fråga är hur man definierar landområden som startpunkt eller slutpunkt för riktningar. Ekblom anger för landområden en geografisk medelpunkt. Eftersom exakta kartor troligen saknades vid den tiden, föreslår Alvar Ellegård i stället en modell där man utgår från resvägen vid riktningsbestämningarna. Weibull anger inte vilken metod han använder för att beräkna riktningarna. Svagheterna i Ekbloms och Weibulls definitioner medför att deras slutsatser måste ifrågasättas.

2. Hur många väderstreck visas i de gamla källorna, fyra eller åtta?

Weibulls och Ekbloms slutsatser grundades framför allt på texter från Kung Alfreds Orosius, Adam av Bremens ”Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar”, samt Knytlingasagan. Weibull och Ekblom använder i sin argumentation åtta väderstreck. De gör det trots att texterna till 90 procent innehåller endast fyra väderstreck. Weibulls och Ekbloms misstag medför att deras analyser blir felaktiga. Båda deras ihärdiga argumentationer måste därför underkännas.

3. Hur många av väderstrecken i texterna utnyttjar Weibull och Ekblom i sina analyser?

Andelen väderstreck som Weibull och Ekblom använder i de tre texterna ligger mellan 32 och 45 procent. De bortser alltså helt från övriga 55 till 68 procent. Det är anmärkningsvärt att varken Weibull eller Ekblom förklarar sina urval. På grund av att båda gjort egna urval kan man inte använda deras publikationer som stöd för existensen av en förskjuten väderstrecksuppfattning i Norden.

SLUTSATS

VAR OCH EN AV DE TRE ANALYSERNA ÄR TILLRÄCKLIGT SKÄL ATT UNDERKÄNNA WEIBULLS OCH EKBLOMS HYPOTESER. DERAS PUBLIKATIONER ÄR REN PSEUDOVETENSKAP

Rolf Otterberg

Fyra år vid Kungliga Tekniska högskolan följt av tio år vid Institutet för metallforskning och tre decennier vid Volvos laboratorium för materialteknik.

Arbetet har präglats av mätteknik, materialanalys och statistisk utvärdering.

Intresset för svenska fornlämningar växte fram ur samma metodiska grund: hypoteser måste prövas mot mätbar verklighet.