Slipskåror på Gotland

En kritisk granskning av hypotesen om koppling till månens rörelser.

Läs analysen

Slipskåror i gotländsk berggrund

Göran Henriksson, doktor i astronomi vid Uppsala universitet, har i en artikel från år 1983 presenterat en hypotes om Gotlands slipskåror som han menar är kopplade till månen genom Metons 19-åriga cykel.

Det är en cykel där månens fas återkommer på i det närmaste exakt samma datum efter 19 år, med en avvikelse på endast 0,09 dygn.

På Gotland finns ca 3600 slipskåror i form av fasta stenhällar eller block. I figuren nedan visas slipskårorna vid Hajdeby som ligger till grund för Henrikssons analyser.

En mer detaljerad genomgång finns i en vetenskaplig artikel: A critical review of eight of the most well-known examples of archaeoastronomy in Sweden and Britain. Den kan hämtas på Academia.edu.

Henrikssons huvudpunkter:

• Slipskårornas riktningar kopplas till månens upp- eller nedgång

• Tolkningen baseras på Metons 19-åriga cykel

• Sex utvalda skåror analyseras

• Fokus på platsen Hajdeby, Gotland

• Sambandet anses statistiskt säkerställt enligt ursprunglig analys

Analys av metod och antaganden

Här ges fem exempel där Henriksson ger sig själv friheter att tillåta val som han inte inkluderat i sin sannolikhetsberäkning. Konsekvensen av detta blir att hans sannolikhetsberäkning omöjligen kan vara korrekt.
Astronomisk tolkning av slipskåror på Gotland
Slipskåror vid Hajdeby i Kräklingbo socken på Gotland. Det är de svarta skårorna i skissen till vänster som Henrikson använder i sin studie. De ljusgrå skårorna har Henriksson av okänd anledning uteslutit. Foto: Bengt Enderborg, Guteinfo.com. Skiss efter Sören Gannholm 1993.

1. Val av månens rörelse

Henriksson väljer fritt mellan omväxlande månens upp- och nedgång.

=> GH gör 2 val.

2. Val av astronomiska händelser

Både solstånd och dagjämningar har tillåtits av Henriksson i sina studier från år 1983 och 2000.

=> GH gör 4 val.

3. Urval av slipskåror

Henriksson väljer aktivt bara sex av de sju skåror som formar en egen grupp på hällen för sin sannolikhetsberäkning. Mitt medvetet konservativa antagande är att bara ytterskårorna används på detta sätt.

=> GH gör minst 2 val.

4. Tidsperiod

Henriksson föreslår en 4000-årig tradition för slipskåreserierna. Det innebär att han givit sig möjligheten att inleda en serie när som helst under denna tidsperiod. Antalet fullmånar blir då 4000 x (365,25/29,53) = cirka 50 000, och därmed också lika många valmöjligheter.

=> GH ger sig cirka 50 000 möjliga val.

5. Val av plats och riktning

Henriksson använder intervallet 180 grader vid sin sannolikhetsberäkning. Det är dock uppenbart att han medvetet sett till att slipskårornas riktningar sammanfaller med de månuppgångar som han föreslagit. Det gör han genom att välja just hällen i Hajdeby i sin analys bland de minst 3600 slipskårorna som finns på Gotland.

Ett lämpligt intervall för riktningarna skulle kunna vara fyra standardavvikelser för de sex skårornas riktningar 35, 40, 43, 43, 43, 46 grader från norr, vilket blir 15,1 grader. Spridningen av avvikelserna -3,1, 1,4, 0,3, 0,8, -1,3, 0,2 mellan månens horisontpassage och slipskårorna uttryckt i fyra standardavvikelser är 6,58 grader.

Sannolikhetsberäkningen

Vi kan nu beräkna 1) sannolikheten, 2) antalet val som Henriksson tillåter sig, samt slutligen 3) hur många tillfällen det leder till för att uppfylla samtliga sex träffar inträffar (Henrikssons uppgifter inom parentes):

1) Sannolikhet för träff på sex slipskåror = (6,58/15,1)6 = 0,00687             (GH = 10-12)

2) Antal val per försök = (2x4x2x600x50 000) = 480 000 000                         (GH = 1)

3) Antal val för sex träffar = 0,00687×480 000 000 = 3 300 000                    (GH = 10-12)

Min Jämförelse med Henrikssons beräkning

Henriksson konstaterar i sin artikel från 1983:

“Sannolikheten för att sex slumpmässigt slipade skåror skulle råka sammanfalla så bra med riktningen till månens uppgång vid midvintersolståndet vart 19:e år sex gånger i rad med en spridning på 1,7° är (1,7/180)^6 < 1/1000 000 000 000. Härmed borde kopplingen mellan slipskåronas riktningar och månens uppgång vid midvintersolståndet under sex på varandra följande 19-års-cykler vara bevisad”.

Skillnaden mellan min och Henrikssons beräkning är minst sagt gigantisk:
Kvoten blir 3 300 000 / (1/1000 000 000 000) = 3 300 000 000 000 000 000, (cirka tre triljoner)

Orsaken till skillnaden är att Henriksson inte tycks förstå att han (omedvetet?) gör flera val som leder till hans felaktiga beräkning.

SLUTSATS

Henriksson har vid sin sannolikhetsberäkning ignorerat sina egna val. Konsekvensen blev en förödande felaktig slutsats.

Henrikssons artikel är därför att betrakta som pseudovetenskap.

Referens: G. Henriksson, ”Astronomisk tolkning av slipskåror på Gotland,” Fornvännen 78 (1983), Stockholm, 21–28.

Rolf Otterberg

Fyra år vid Kungliga Tekniska högskolan följt av tio år vid Institutet för metallforskning och tre decennier vid Volvos laboratorium för materialteknik.

Arbetet har präglats av mätteknik, materialanalys och statistisk utvärdering.

Intresset för svenska fornlämningar växte fram ur samma metodiska grund: hypoteser måste prövas mot mätbar verklighet.